Produktansvarslag 17.8.1990/694

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

Tillämpningsområde

1 §

1. mom.

Denna lag gäller ersättning för skada som en produkt har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt. (8.1.1993/99)

2. mom.

Med produkt avses en lös sak, dock inte en byggnad på annans mark. Lagen gäller skada som en produkt har orsakat även om produkten har infogats i någon annan lös sak eller i en fastighet.

3. mom.

Stadgandena om produkter gäller även elektricitet. (8.1.1993/99)

4. mom.

Med delprodukt avses råvara för en produkt, en del av en produkt samt ämnen som har använts vid tillverkningen eller framställningen av en produkt.

2 § (8.1.1993/99)

1. mom.

Lagen gäller inte

1) skada som en produkt har orsakat på sig själv,

2) skada som en delprodukt har orsakat på produkten, om delprodukten hade fogats till produkten innan denna sattes i omlopp, ej heller

3) skada som omfattas av atomansvarighetslagen (484/72).

Förutsättningar för skadeståndsskyldighet

3 § (8.1.1993/99)

1. mom.

Skadestånd skall betalas för skador som har uppstått till följd av att en produkt inte har varit så säker som det kunde förväntas. Produktens säkerhet skall bedömas med hänsyn till den tidpunkt när den sattes i omlopp, dess förutsebara användning, marknadsföringen av produkten, bruksanvisningar och övriga omständigheter.

4 §

1. mom.

Om en skada har uppstått till följd av en säkerhetsbrist hos en delprodukt, skall såväl delprodukten som produkten anses ha orsakat skadan.

4 a § (8.1.1993/99)

1. mom.

Den skadelidande skall bevisa skadan, säkerhetsbristen och orsakssambandet mellan säkerhetsbristen och skadan.

Skadeståndsskyldiga

5 § (8.1.1993/99)

1. mom.

Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är

1) den som har tillverkat eller framställt den skadegörande produkten,

2) den som har importerat produkten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att sätta den i omlopp där,

3) den som för att sätta produkten i omlopp har importerat den från en EFTA-stat till EG eller från EG till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat, samt

4) den som har marknadsfört den skadegörande produkten som sin egen, om produkten är försedd med hans namn eller varumärke eller något annat särskiljande kännetecken.

2. mom.

Vad som sägs i 1 mom. 3 punkten tillämpas inte vid import mellan stater som har ratificerat den i Lugano den 16 september 1988 undertecknade konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i den utsträckning som en dom till förmån för den skadelidande på grund av ratificeringen kan verkställas mot den som är skadeståndsskyldig enligt 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten.

3. mom.

Om tillämpningen av 1 mom. 3 punkten och 2 mom. på Furstendömet Liechtenstein och på Schweiziska Edsförbundet stadgas särskilt genom förordning. (22.10.1993/879)

Se F om tillämpning av 5 § produktansvarslagen på Furstendömet Liechtenstein 1139/1995.

6 § (8.1.1993/99)

1. mom.

Framgår det inte av produkten vem som har tillverkat eller framställt den, är var och en som har satt produkten i omlopp på samma sätt som en tillverkare ansvarig för skada som produkten orsakar, om han inte inom en skälig tid efter att den skadelidande har framställt krav på ersättning eller på något annat sätt begärt en sådan anvisning, anvisar den skadelidande en ansvarig enligt 5 § eller den som har erbjudit honom att köpa produkten. Detsamma skall gälla för en importerad produkt även om den ansvarige enligt 5 § 1 mom. 1 eller 4 punkten framgår av produkten, om den som enligt 5 § är importör inte framgår av produkten.

Befrielse från skadeståndsskyldighet

7 §

1. mom.

Ersättningsskyldighet enligt 5 eller 6 § föreligger inte, om den av vilken ersättning krävs visar att

1) han inte har satt produkten i omlopp i näringsverksamhet, eller

2) säkerhetsbristen beror på att produkten måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet.

2. mom.

Ersättningsskyldighet föreligger inte heller, om den av vilken ersättning krävs gör sannolikt att den säkerhetsbrist som har orsakat skadan inte fanns när han satte produkten i omlopp.

3. mom.

Den som har tillverkat eller framställt en delprodukt är inte heller ersättningsskyldig, om han visar att säkerhetsbristen berodde på utformningen av den produkt i vilken delprodukten har införlivats eller på anvisningar av den tillverkare som har beställt produkten. (8.1.1993/99)

Skada som skall ersättas

8 §

1. mom.

Ersättning enligt denna lag bestäms med iakttagande i tillämpliga delar av skadeståndslagen (412/74).

2. mom.

Ersättningsskyldighet enligt denna lag bortfaller då egendom drabbas av skada som är högst 2 350 mark. Beloppet kan ändras genom förordning, om det finns skäl för det på grund av den ekonomiska och monetära utvecklingen. (8.1.1993/99)

Se SkadeståndsL 412/1974 5 kap.

Tiden för väckande av talan

9 §

1. mom.

Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall väcka talan inom tre år från den dag då han fick eller borde ha fått kännedom om att skadan hade visat sig, om säkerhetsbristen och om den ersättningsskyldige. (8.1.1993/99)

2. mom.

Talan om ersättning skall dock väckas inom tio år från det att den som är ersättningsskyldig enligt 5 eller 6 § satte den skadegörande produkten i omlopp.

Särskilda stadganden

10 §

1. mom.

Villkor i avtal, som har ingåtts innan skadan visade sig och som inskränker den skadelidandes rätt till ersättning enligt denna lag, är utan verkan.

Se KonsumentskyddsL 38/1978 5 kap. 21 § och 8 kap. 21 §.

11 §

1. mom.

Denna lag begränsar inte den skadelidandes rätt till ersättning på grund av avtal eller med stöd av skadeståndslagen eller någon annan lag.

Se t.ex. SkadeståndsL 412/1974, TrafikförsäkringsL 460/2016, L om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 459/2015, BrottsskadeL 1204/2005 och L om ersättning för miljöskador 737/1994.

12 § (13.3.2009/148)

1. mom.

12 § har upphävts genom L 13.3.2009/148.

13 § (8.1.1993/99)

1. mom.

Den som har importerat en produkt till Finland är skyldig att bistå den skadelidande med översättning av ersättningskravet till ett främmande språk. Lämnar importören inte sådant bistånd, är han skyldig att betala ersättning till den skadelidande för nödvändiga kostnader för översättningen. Bistånds- och ersättningsskyldigheten gäller också den som senare sätter produkten i omlopp, om han inte inom skälig tid efter begäran av den som kräver ersättning uppger vem som är importör.

13 a § (17.6.2016/468)

1. mom.

Om en försäkringsgivare med stöd av en läkemedelsskadeförsäkring har betalat en ersättning som den skadelidande med stöd av denna lag hade haft rätt att kräva av den ersättningsskyldige, övergår inte den skadelidandes rätt till skadestånd enligt denna lag på försäkringsgivaren.

Se PatientförsäkringsL 948/2019.

Ikraftträdande

14 §

1. mom.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1991.

2. mom.

Skadeståndsskyldig enligt denna lag är den som har satt den skadegörande produkten i omlopp efter att lagen har trätt i kraft.

Regeringens proposition 119/89, Andra lagutsk. bet. 4/90, Stora utsk. bet. 63/90

Ikraftträdelsestadganden:

8.1.1993/99:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

Lagen tillämpas inte på den som har satt den skadegörande produkten i omlopp före ikraftträdandet.

L 99/1993 trädde i kraft enligt F 1487/1993 1.1.1994.

RP 251/92, EkUB 52/92, Bilaga III till EES-avtalet: rådets direktiv (85/374/EEG)

22.10.1993/879:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.

L 879/1993 trädde i kraft enligt F 1487/1993 1.1.1994.

RP 135/93, EkUB 30/93, Bilaga III till EES-avtalet: rådets beslut (85/374/EEG)

27.11.1998/880:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Denna lag tillämpas på skador som uppkommit efter att lagen har trätt i kraft.

RP 91/1998, ShUB 16/1998, RSv 124/1998

13.3.2009/148:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2009.

På ärenden som har inletts före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 70/2008, LaUB 16/2008, RSv 5/2009

24.4.2015/479:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 277/2014, ShUB 49/2014, AjUU 18/2014, RSv 315/2014

17.6.2016/468:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

RP 123/2015, KoUB 4/2016, RSv 42/2016