1 § Tillämpningsområde

En arbetsgivare skall på egen bekostnad för en arbetstagare eller någon annan person, på vilken lagen om skydd i arbete (299/1958) tillämpas, på det sätt som bestäms i denna förordning ordna hälsoundersökningar i arbete som medför särskild fara för ohälsa.

2 § Särskild fara för ohälsa

Särskild fara för ohälsa förorsakas av sådana arbetsförhållanden där en fysikalisk, kemisk eller biologisk faktor sannolikt kan vålla sjukdom, för stor exponering eller fara för fortplantningsförmågan. Även nattarbete och särskild risk för våld i arbetet kan förorsaka särskild fara för ohälsa.

3 § Utredande av förekomsten av särskild fara för ohälsa och behovet av hälsoundersökningar

När frågan om behovet av hälsoundersökningar och längden av intervallerna mellan dem prövas på grundval av en arbetsplatsutredning och andra tillgängliga uppgifter samt den exempelförteckning som har fogats till denna förordning, skall beaktas

1) tidigare medicinsk erfarenhet av förekomsten av fall av ohälsa inom den berörda branschen eller på den aktuella arbetsplatsen,

2) farligheten hos kemiska ämnen eller fysikaliska eller biologiska faktorer, som används i arbetet eller uppkommer eller förekommer i arbetet eller arbetsmiljön, exponeringens nivå, längd och periodicitet, tidigare exponering samt föreskrivna insatsvärden för agenser som medför särskild fara för ohälsa, (13.10.2005/831)

3) resultat av arbetshygieniska mätningar samt

4) inom medicinen eventuellt allmänt godkända metoder för genomförandet av undersökningar för att en skada eller exponeringsnivån skall kunna påvisas.

4 § Hälsoundersökning

Sådana hälsoundersökningar som avses i denna förordning är kliniska undersökningar som görs av läkare samt andra kompletterande undersökningar, undersökningar eller delar av undersökningar samt funktionstest och exponeringsmätningar som gjorts under en läkares övervakning.

Avsikten är att den första undersökningen skall göras innan sådant arbete som medför särskild fara för ohälsa påbörjas. Undersökningen skall dock göras senast inom en månad efter att arbetet har påbörjats.

Under arbetets gång skall periodiska undersökningar i allmänhet göras med 1–3 års mellanrum i enlighet med exempelförteckningen och denna förordning, om det inte av särskilda skäl är nödvändigt att undersökningar görs oftare eller om inte annat följer av en sådan föreskrift av arbetarskyddsmyndigheten som avses i 7 §.

Då ett arbetsförhållande upphör på grund av byte av arbetsplats, arbetslöshet eller pensionering skall ordnande av hälsoundersökning vid avgången från arbetet övervägas agensvis. Sådana agenser är ämnen som föranleder risk för cancersjukdom. I samband med en sådan undersökning skall en arbetstagare som avgår från arbetet informeras om behovet av fortsatta hälsoundersökningar.

4 a § (13.10.2005/831) Hälsoundersökningar vid överskridande av insatsvärdena för agenser som medför särskild fara för ohälsa

En arbetstagare vars bullerexponering överstiger det föreskrivna lägsta insatsvärdet för daglig exponering (80 dB eller 112 Pa) och för vars hälsa bullerexponering har konstaterats medföra fara skall ges möjlighet att genomgå hörselkontroll.

För arbetstagare vars bullerexponering motsvarar eller överstiger det föreskrivna högsta insatsvärdet för daglig exponering (85 dB eller 140 Pa) skall ordnas regelbundna hörselkontroller.

En arbetstagare vars exponering för vibration överstiger det föreskrivna insatsvärdet 2,5 m/s² för daglig exponering för handvibration eller det föreskrivna insatsvärdet 0,5 m/s² för daglig exponering för kroppsvibration, skall vara föremål för regelbunden uppföljning av hälsotillståndet.

5 § Syftet med undersökningarna

Med hjälp av hälsoundersökningarna skall

1) hälsoriskerna i arbetsförhållandena identifieras och information skaffas fram för att bekämpningsåtgärder skall kunna vidtas,

2) arbetstagarens exponering samt sådana ändringar i funktionsförmågan och hälsotillståndet som sannolikt förorsakas av denna utredas,

3) utredas vilka verkningar hälsotillståndet eller förändringarna i hälsotillståndet har på arbetstagarens lämplighet för arbetet,

4) arbetstagaren informeras om hälsoriskerna i arbetet och anvisningar ges om bekämpningen av olägenheterna,

5) arbetstagaren hänvisas till undersökningar och vård när yrkessjukdom misstänks och

6) verkningarna av arbetarskyddsåtgärder och av andra ändringar följas.

På grundval av de uppgifter som de periodiska undersökningarna ger skall strävan alltid vara att i arbeten som medför fara för ohälsa eliminera denna fara samt förebygga eller bekämpa den fara som arbetstagaren utsätts för.

6 § Utlämnande av uppgifter

Om utlämnande av uppgifter inom företagshälsovården bestäms i 4 kap. om företagshälsovård (1383/2001).

Det är ändamålsenligt att periodvis utgående från den information hälsoundersökningarna ger göra en sammanställning av sådana eventuella hälsoeffekter om vilka skall informeras på behörigt sätt.

Om läkarens anmälningsskyldighet när en yrkessjukdom eller något annat av arbetet föranlett sjukligt tillstånd konstateras vid undersökningen, bestäms i 22 § 2 mom. lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om sökande av ändring i arbetarskyddsärenden (131/1973).

7 § Övervakning av verkställighetskyldigheten

Särskilda bestämmelser finns om ordnande av sådana undersökningar som avses i denna förordning.

Liksom om arbetarskyddsmyndighetens behörighet att för bedömning av särskild far för ohälsa bestämma att nödvändiga arbetshygieniska mätningar och andra utredningar skall utföras.

8 § Exempelförteckning

En exempelförteckning över faktorer som medför särskild fara för ohälsa har fogats till denna förordning och skall beaktas då undersökningar ordnas.

Bilaga

Exempelförteckning över faktorer som medför särskild fara för ohälsa

Fysikaliska faktorer (13.10.2005/831)

1. Buller, samverkan mellan buller och ämnen som är giftiga för innerörat samt samverkan mellan buller och vibration

2. Hand- och kroppsvibrationer, samverkan mellan vibrationer och arbetsplatsen samt samverkan mellan vibrationer och andra utrustning

3. Tryckväxlingar (dykningsarbete samt andra arbeten vid övertryck, såsom vård i tryckkammare)

4. Joniserande strålning

Exponeringen för joniserande strålning kontrolleras i första hand med stråldosmätare i enlighet med strålskyddslagen (592/1991) och strålskyddsförordningen (1512/1991) samt de föreskrifter som meddelas med stöd av dem. Anvisningar om hälsoundersökningar av arbetstagare som exponeras för joniserande strålning meddelas av Strålsäkerhetscentralen.

5. Icke-joniserande strålning

Laserstrålning och annan optisk strålning.

Strålning som har en irradians som är skadlig för ögonen i arbete där tekniska förebyggande åtgärder inte till fullo kan säkerställas.

6. Temperaturförhållanden som avviker från det normala

Kall- och hetarbete