PDF

I enlighet med Strålsäkerhetscentralens beslut föreskrivs med stöd av 59 § 2 mom. och 63 § 3 mom. i strålsäkerhetslagen (859/2018):

Denna föreskrift tillämpas med stöd av strålsäkerhetslagen på mätningar av joniserande strålning.

I räddningsverksamhet och civilskydd som avses i räddningslagen (379/2011) tillämpas denna föreskrift på strålningsmätningar som görs med bärbara mätinstrument.

I denna föreskrift avses med

1. bruksmätare ett annat mätinstrument för mätning av extern strålning än en kontamine­ringsmätare och som kalibreras eller vars kalibrering kontrolleras med hjälp av en referensmätare,
2. utvidgad mätosäkerhet produkten av den sammantagna mätosäkerheten och täckningsfaktorn,
3. mätosäkerhet en kvantitativ uppskattning av mätresultatets kvalitet med vilken man beskriver den antagna variationen av måttstorhetens värden,
4. mätsystem ett system avsett för mätning som omfattar strålningsmätare, strålnings-detektor, läsare, tillbehör samt datorprogram och förhållningsregler,
5. grundläggande förhållanden den strålart och den strålkvalitet och omgivningsförhållan­den som anges i standarden för mätaren samt fastställda referensvärden,
6. grundfel fel som fastställts under de grundläggande förhållandena,
7. strålkvalitet strålartens energifördelning,
8. strålningsart strålningens fysikaliska form,
9. referensmätare en mätare som kalibreras med hjälp av mätnormaler,
10. fel skillnaden mellan mätresultatet och det rätta värdet för den mätbara storheten, om alla kända korrektioner har gjorts för mätresultatet,
11. omgivningsförhållanden andra förhållanden än sådana som beror på joniserande strål­ning och som kan påverka mätresultatet.

I mätningarna ska användas

1. grundenheter och andra SI-enheter som anges i statsrådets förordning om måttenheter (1015/2014),
2. storheter och måttenheter som används vid fastställande av strålningsexponering som anges i statsrådets förordning om joniserande strålning (1034/2018),
3. storheter och måttenheter som anges i bilaga 2.

En strålningsmätare ska vara lämplig för mätning med den mätbara storhetens värden, strålart och strålkvalitet. Om den mätbara strålningens dosrat är pulsformad ska man med mätaren och mätsystemet kunna mäta såväl kontinuerlig som pulsformad strålning. Dessutom ska en strålningsmätare vara lämplig för omgivningsförhållandena på platsen där den används.

Mätresultatets metrologiska spårbarhet ska kunna påvisas med hjälp av uppgifterna i mätinstrumentets och mätsystems kalibreringsintyg och beskrivningen av den tillämpade mätmetoden.

I syfte att påvisa den metrologiska spårbarheten hos bruksmätarens mätresultat kan bruksmätarens i 14 § avsedda kalibreringsdata i stället för på kalibreringsintyget ges som data i mätarens användares verksamhetssystem.

Vid mätning av strålningsverksamhet samt vid mätningar av radonhalten i inandningsluften på arbetsplatser, i bostäder och andra vistelseutrymmen ska mätresultatet genomgå en osäker­hetsbedömning.

Strålningsmätningens tillförlitlighet, mätaren och mätsystemet ska uppfylla kraven som anges i tabellerna 1.1–1.4 i bilaga 1.

Vid strålningsmätningar vid övervakning av exponeringsförhållandena och individuell dosövervakning samt vid strålningsmätningar som görs för att säkerställa allmänhetenssäkerhet ska de mätstorheter som anges i tabell 1.1 och 1.3 i bilaga 1 användas.

Vid strålningsmätningar vid övervakning av exponeringsförhållandena och exponering av allmänheten ska man känna till strålningens effekt på strålningsmätarens respons.

Om den mätbara dosraten i mätningarna som avses i 1 mom. kan vara högre än övre gränsen för mätarens mätområde ska mätaren i detta fall indikera överbelastning.

Vid strålningsmätningar av individuell dosövervakning ska man vid fastställande av noggrannheten av det dosimetrisystem som används för att fastställa en strålningsarbetares individuella dos ta i beaktande den mätbara strålarten och -kvaliteten, dosraten och dosens variationsintervall samt strålningens pulskaraktär.

Vid fastställande av dosen som orsakas av intern exponering när det gäller aktivitetsmätning ska man ta i beaktande de mätbara nukliderna.

Dosimetrisystem som är avsett för individuell dosövervakning ska ha en utredning av dosimetrisystemets egenskaper och prestanda som omfattar provresultat av dosmätarens respons som funktion av den uppmätta dosen, strålningens energi och strålningens energi­fördelning, strålningens riktning samt mätsystemets detektionsgräns och inverkan av omgiv­ningsförhållandena på mätresultatet.

Med ett dosimetrisystem som är avsett för individuell dosövervakning och därtill hörande mätare ska det vara möjligt att mäta persondosekvivalenten H_p(d).

Det ska finnas en utredning av egenskaperna och prestanda hos ett dosimetrisystem som används för att fastställa yrkesmässig intern exponering och intern exponering av allmän­heten och i fråga om provresultaten ska man hänvisa till de standarder som använts för att påvisa mätningarnas tillförlitlighet eller beskriva provmetoden. Vid fastställande av dos som orsakas av intern exponering ska man ta i beaktande tidpunkten för exponeringen, exponerings­sättet, absorptionsklass, partikelstorlek och tidigare exponering.

En bärbar dosratsmätare som används i räddningsverksamhet och civilskydd ska ha en kontinuerlig ljudsignal för detektion av dosraten och ändringar i dosraten. Mätaren ska ha en bruksanvisning. Strömkällan till mätaren ska vara av en typ som är i allmänt bruk.

En mätare för mätning av radonhalt och exponering för radon ska vara en referensmätare.

En mätare och mätsystem för mätning av radonhalt och exponering för radon ska ha en utredning av dess egenskaper och prestanda. I fråga om provresultat ska man hänvisa till de standarder som använts för att påvisa mätningarnas tillförlitlighet eller beskriva provmetoden.

Vid mätning av medicinsk exponering i röntgenundersökningar och -behandlingar samt strålbehandling och brachyterapi ska man använda mätstorheter som anges i tabell 1.2 i bilaga 1.

Om displayen till en apparat som används vid röntgenundersökningar och -behandlingar visar någon annan än den i 1 momentet avsedda storheten ska verksamhetsutövaren känna till denna storhets samband med den i 1 momentet avsedda storheten och mätresultatens metrologiska spårbarhet.

På displayer som visar kalkylerade värden och används i röntgenundersökningar och -behandlingar för att fast­ställa den medicinska exponeringen tillämpas kraven i 13 § och 15 § 4 mom.

Vid mätningar av radioaktiva läkemedel i isotopundersökningar och -behandlingar är mät­storheten aktivitet.

Mätningens grundfel får vara högst 10 %, om aktiviteten är större än 3,7 MBq. Om aktiviteten är högst 3,7 Mbq får grundfelet vara större än 10 %, men det största möjliga värdet ska uppskattas. Om det mätbara radioaktiva ämnet har dotterisotoper, vars aktivitet mäts och som inte är i balans med modernukliderna, ska man ta i beaktande hur detta påverkar mät­resultatet.

Ett enskilt mätresultat av en aktivitetsmätare får i en serie på tio mätningar uppvisa en av­vikelse från resultatens medelvärde på högst 5 %. Aktiviteten som används i mätningen är den typiska aktiviteten för ett radioaktivt läkemedel som ges åt en patient.

Om man med en aktivitetsmätare mäter gammastrålning, vars energi är högst 100 keV, beta-strålning eller alfastrålning, ska man ta i beaktande hur ampullen och mätgeometrin påverkar mätresultatet.

Den linjära avvikelsen hos aktivitetsmätarens respons får vara högst 5 % vid en aktivi­tet på högst 5 GBq. Lineariteten hos en aktivitetsmätares respons ska mätas med minst en radionuklid. Vid en aktivitet som är högre än 5 GBq ska aktivitetsmätaren kalibreras med den aktivitet som används.

En strålningsmätare och ett mätsystem ska kalibreras innan de tas i bruk.

En strålningsmätare och ett mätsystem ska kalibreras utifrån en lämplig standard. Vid av­saknad av en standard genomförs kalibreringen enligt andra standardiserade metoder och bästa internationella praxis.

Med avvikelse från det som föreskrivs om kraven på kalibrering i 2 momentet i denna paragraf får bruksmätarens kalibrering basera sig på ett förfarande som överensstämmer med allmänna kalibreringsprinciper.

Dosimetrisystem för individuell dosövervakning samt referensmätare inom strålnings­verksamhet och räddningsverksamhet ska kalibreras i ett laboratorium som ackrediterats för kalibrering av strålningsmätare eller i ett nationellt mätnormallaboratorium.

Ett mätsystem för mätning av radonhalten i inandningsluften och exponering för radon ska kalibreras i ett laboratorium som ackrediterats för mätning av radonhalt.

Sättet på vilket kalibreringsresultaten presenteras ska uppfylla kraven för kalibrerings- och provlaboratorier samt specialkraven för kalibreringslaboratorier i standarden ISO/IEC 17025. Resultaten av kalibreringen av en mätare som endast används som bruksmätare ska utom allmänna uppgifter om kalibreringen innefatta åtminstone uppgifter om kalibreringsmetoden, kalibreringsstorheten, det numeriska resultatet och dess enhet samt mätosäkerheten.

Bruksmätare ska kalibreras med hjälp av referensmätare.

Bärbara strålningsmätare som används i räddningsverksamhet, civilsskydd eller övervakning av exponeringsförhållandenkan istället för att kalibreras kontrolleras med hjälp av en strålkälla och en referensmätare.

Kalibreringsintervallet för en referensmätare, bruksmätare och ett mätsystem får vara högst fem år, om inte annat föreskrivs nedan eller Strålsäkerhetscentralen bestämt annat i samband med godkännandet av verksamheten eller annars.

Kalibreringsintervallet för mätare och mätsystem för mätning av radonhalten i luften och exponeringen för radon får vara högst två år.

Kalibreringsintervallet för mätare som används för doskalibrering av strålbehandlingsanord­ningar för extern strålbehandling och mätare som används för kalibrering av strålkällor i brachyterapi och strålkällor får vara högst tre år.

Kalibreringsintervallet för bruksmätare som används för mätning av medicinsk exponering får vara högst två år.

En strålningsmätare ska vara funktionsduglig. Funktionsdugligheten ska fastställas genom kontroll.

En strålningsmätarens funktion ska kontrolleras regelbundet med hjälp av en lämplig strål­källa eller referensmätare. Dessutom ska funktionen alltid kontrolleras om det finns anledning att misstänka en förändring i mätarens funktionsduglighet.

Funktionen hos en strålningsmätare ska kontrolleras i kända och upprepbara strålnings­förhållanden. De erhållna mätresultaten ska jämföras med tidigare erhållna strålningsvärden från motsvarande mätningar och mätaren ska vid behov omkalibreras.

Strålmätarnas larmfunktioner ska kontrolleras.

Denna föreskrift träder i kraft den 1 maj 2021 och är i kraft tills vidare.

På de ärenden som är anhängiga då denna föreskrift träder i kraft tillämpas denna föreskrift.

Genom denna föreskrift upphävs Strålsäkerhetscentralens föreskrift om strålningsmätningar (STUK S/6/2018).

Helsingfors den 27 april 2021

Bilagor 1 och 2

Rådets direktiv 2013/59/Euratom (32013L0059); EUT L 13, 17.1.2014, s. 1.
Har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 33 i Fördraget om upprättandet av Europeiska. atomenergigemenskapen