1 § (23.6.2005/493)

I denna lag avses med

1) atombränsle klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening,

2) radioaktiv produkt annat än i 1 punkten avsett radioaktivt material samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet bildats vid framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt genom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning,

3) atomsubstans dels atombränsle, med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiva produkter, med undantag av radioisotoper som används för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål eller för undervisning,

4) atomreaktor anordning som innehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner från annan källa,

5) atomanläggning

a) atomreaktor, med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat transportmedel och där används eller är avsedd att användas som kraftkälla,

b) fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans,

c) fabrik för separation av isotoper i atombränsle,

d) fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle,

e) anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen inte är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen,

f) ovan avsedd atomreaktor, fabrik eller förvaringsanläggning som är under avveckling,

6) anläggningsstat den konventionsstat på vars territorium atomanläggningen är belägen eller, om anläggningen inte är belägen på någon stats territorium, den konventionsstat som driver eller godkänt anläggningen,

7) innehavare av atomanläggning i fråga om en anläggning i Finland den som med föreskrivet tillstånd eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om en anläggning utom riket den som enligt lagstiftningen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare,

8) atomskada skada som orsakats av joniserande strålning från en strålningskälla i en atomanläggning, joniserande strålning från atombränsle, radioaktiva produkter eller radioaktivt avfall i en atomanläggning eller joniserande strålning från atomsubstanser med ursprung i eller skickade till en atomanläggning eller från atomsubstans som transporteras på det sätt som avses i 8 § 3 mom.,

9) atomolycka sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung som orsakar atomskada,

10) Pariskonventionen den i Paris den 29 juli 1960 ingångna konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, eller nämnda konvention i dess lydelse enligt nämnda protokoll och det i Paris den 12 februari 2004 upprättade ändringsprotokollet,

11) tilläggskonventionen den i Bryssel den 31 januari 1963 ingångna tilläggskonventionen till Pariskonventionen, sådan tilläggskonventionen lyder enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982 samt det i Paris den 12 februari 2004 upprättade ändringsprotokollet,

12) Wienkonventionen den i Wien den 21 maj 1963 ingångna konventionen om ansvarighet för atomskada, eller nämnda konvention sådan den lyder enligt det i Wien den 12 september 1997 upprättade ändringsprotokollet, samt

13) konventionsstat en stat som har anslutit sig till Pariskonventionen och en stat som har anslutit sig till Wienkonventionen samt till det samprotokoll som upprättades i Wien den 21 september 1988 och som gäller tillämpningen av Wien- och Pariskonventionerna.

2 § (3.12.2021/1061)

Genom förordning av statsrådet får det

1) föreskrivas att denna lag inte ska tillämpas på atombränsle eller radioaktiva produkter, om den risk för atomskada som är förbunden med bränslet eller produkterna är ringa på grund av små mängder, låg anrikningsgrad eller ringa radioaktivitet, och inte heller på atomanläggningar med endast sådan atomsubstans,

2) utfärdas närmare bestämmelser om under vilka förutsättningar denna lag inte tillämpas på sådant atombränsle, sådana radioaktiva produkter eller sådana atomanläggningar som avses i 1 punkten.

3 § (23.6.2005/493)

Två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och som är belägna inom samma anläggningsområde i Finland skall vid tillämpningen av denna lag anses som en enda anläggning tillsammans med samma innehavares övriga utrymmen på anläggningsområdet i vilka förvaras atomsubstans.

4 § (23.6.2005/493)

Innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig enligt denna lag för en atomskada som uppkommit inom ett område som omfattas av Finlands eller en annan konventionsstats suveränitet eller jurisdiktion enligt internationell rätt, eller inom motsvarande område tillhörande en stat som inte är konventionsstat och som inte hade någon atomanläggning på sitt territorium när atomolyckan inträffade.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller även atomskador som uppkommit ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat i en sådan stat som avses i nämnda moment, förutsatt att fartyget eller luftfartyget när skadan uppkom inte befann sig inom ett område tillhörande en annan stat än en sådan som avses i 1 mom. eller 5 §.

När det är fråga om en atomanläggning utanför Finland tillämpas anläggningsstatens lag på maximibeloppet för och den geografiska utsträckningen av innehavarens ansvar enligt denna lag.

5 § (23.6.2005/493)

Utöver det som föreskrivs i 4 § är innehavaren av en atomanläggning i Finland också ansvarig enligt denna lag för en atomskada som uppkommit inom ett område vilket omfattas av en sådan stats suveränitet eller jurisdiktion enligt internationell rätt som inte är konventionsstat och som hade en atomanläggning på sitt territorium när atomolyckan inträffade, om lagstiftningen i staten i fråga överensstämmer med principerna i Pariskonventionen. Detsamma gäller atomskador som uppkommit ombord på ett fartyg eller luftfartyg som är registrerat i en sådan stat, förutsatt att fartyget eller luftfartyget när skadan uppkom inte befann sig inom ett område tillhörande en annan stat än en sådan som avses i 4 § 1 mom. eller i detta moment.

För en atomskada som avses i denna paragraf betalas ur den försäkring som innehavaren av en atomanläggning i Finland har inte större ersättning än vad som enligt den främmande statens lagstiftning skall betalas för motsvarande atomskada som uppkommit i Finland.

6 §

Atomskada till följd av atomolycka i atomanläggning ersattes av anläggningens innehavare. Denne är dock ej utan uttryckligt åtagande genom skriftligt avtal ansvarig med anledning av atomolycka, till vars skadeverkningar icke medverkat annat atombränsle eller annan radioaktiv produkt än sådan atomsubstans, som tillfälligt upplagts i anläggningen under i 7 eller 8 § avsedd transport, och beträffande vilken skadeståndsansvaret för därav orsakad atomskada enligt 9 § åvilar den för atomsubstansens transport ansvarige anläggningsinnehavaren.

7 §

Atomskada till följd av en atomolycka under transport av atomsubstans från en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat skall ersättas av anläggningens innehavare. Sänds ovan avsedd atomsubstans till en annan stat än en konventionsstat, svarar anläggningens innehavare för atomskador till följd av en atomolycka som inträffat innan den atomsubstans som transporteras har lossats från det transportmedel med vilket det förs till den främmande staten i fråga. (23.6.2005/493)

Sker transporten till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, övergår ansvarigheten för atomskada till följd av atomolycka under transporten på den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som blivit bestämd genom skriftligt avtal mellan denne och avsändaren. Har sådant avtal ej träffats, övergår ansvarigheten på den mottagande anläggningsinnehavaren när atomsubstansen övertages.

Sker transporten till atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, upphör anläggningsinnehavarens ansvarighet när atomsubstansen övertagits av den som med vederbörligt tillstånd driver eller .innehar transportmedlets reaktor.

Som ett skriftligt avtal enligt denna paragraf anses inte ett sådant skriftligt avtal som innehavaren av en atomanläggning i Finland ingått och enligt vilket skada till följd av en atomolycka ersätts av innehavaren av den mottagande atomanläggningen, om det är uppenbart att den atomsubstans som transporteras inte är av direkt ekonomisk betydelse för den mottagande anläggningens innehavare. (23.6.2005/493)

8 §

Sänds atomsubstans från en annan stat än en konventionsstat till en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat med skriftligt samtycke av anläggningens innehavare, svarar anläggningens innehavare för atomskador till följd av en atomolycka som inträffar efter det att den atomsubstans som skall transporteras har lastats på det transportmedel med vilket det skall transporteras från den främmande staten i fråga. (23.6.2005/493)

Vid transport av atomsubstans från atomreaktor, som infogats i fartyg eller annat transportmedel och är avsedd att där användas som kraftkälla, till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, åvilar ansvarigheten anläggningens innehavare från det atomsubstansen övertagits av denne.

Atomskada till följd av atomolycka, som inträffar i Finland under annan transport av atomsubstans än sådan som sker från eller till atomanläggning i Finland eller i annan konventionsstat, ersattes av den som innehar tillstånd till transporten, varvid jämväl beträffande honom gäller de bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i Finland.

9 §

Stadgandena i 7 och 8 §§ om ansvarighet för atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans tillämpas även beträffande atomolycka, som inträffar under tillfällig uppläggning av atomsubstansen under transporten, utom i de fall då uppläggningen skett i atomanläggning och dennas innehavare är ansvarig på grund av avtal som avses i 6 §.

10 § (15.9.1989/820)

Har en atomskada i andra fall än de som avses i 6-9 §§ orsakats av en atomsubstans, som kommer från en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat eller som före atomolyckan varit under transport som avses i 8 §, vilar ansvaret för skadan på den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning. Om substansen då inte var i någon anläggningsinnehavares besittning, ansvarar den anläggningsinnehavare för skadan som senast haft substansen i sin besittning.

En anläggningsinnehavare som genom ett skriftligt avtal har förbundit sig att ansvara för en atomskada är utan hinder av 1 mom. ansvarig för skadan. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och inte efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, vilar ansvaret på den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 7 eller 8 § för en atomskada till följd av atomolycka under transport.

11 §

På ansökan av fraktförare, vilken utför sådan transport av atomsubstans som avses i 7 eller 8 §, äger statsrådet eller myndighet som statsrådet bestämmer rätt att förordna, att fraktföraren i stället för innehavare av atomanläggning i Finland är ansvarig för atomskada till följd av atomolycka under eller i anslutning till transporten. Sådant förordnande får meddelas endast om anläggningens innehavare samtyckt därtill och fraktföraren visat att försäkring tecknats enligt 23–27 §§ eller att säkerhet ställts enligt 28 § 2 mom. Har förordnande meddelats, gäller de stadganden i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i stället fraktföraren i fråga om atomolycka under eller i anslutning till transporten.

Har enligt lagstiftningen i annan konventionsstat motsvarande förordnande meddelats i fråga om skada, för vilken innehavare av atomanläggning i sagda stat skulle vara ansvarig, har förordnandet vid tillämpningen av denna lag samma verkan som förordnande enligt 1 mom.

12 §

Innehavare av atomanläggning skall erlägga ersättning enligt denna lag även om han eller hans personal ej är vållande till skadan.

Innehavaren av en atomanläggning i Finland är dock inte ansvarig enligt denna lag för en atomolycka som är en direkt följd av en handling som hänför sig till en väpnad konflikt, fientligheter, inbördeskrig eller uppror. I fråga om ansvaret för innehavaren av en atomanläggning i en annan konventionsstat i ovan avsedda situationer gäller vad som föreskrivs i anläggningsstatens lag. (23.6.2005/493)

I 15 § 2 mom. stadgas, när krav på ersättning i fall som avses i 2 mom. kan framställas enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag.

13 §

Innehavaren av en atomanläggning ansvarar inte enligt denna lag för atomskador på själva anläggningen eller på andra färdiga atomanläggningar eller atomanläggningar under uppförande, som vid tiden för atomolyckan fanns inom den förstnämnda anläggningens område, eller för atomskada på egendom som då fanns inom anläggningarnas område och som användes eller var avsedd att användas i förbindelse med anläggningarna. (15.9.1989/820)

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig för atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans, avgöres enligt anläggningsstatens lag, huruvida ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada, som avses i 1 eller 2 mom., enligt andra skadeståndsregler än de som ingår i denna lag, stadgas i 15 § 2 mom.

14 § (23.6.2005/493)

Som atomskada ersätts

1) person- eller sakskada i enlighet med 5 kap. och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974),

2) sådan ekonomisk skada som inte hänför sig till person- eller sakskada, om skadan orsakats av att miljön i betydande mån förorenats, samt

3) kostnader för skäliga åtgärder vidtagna för att återställa miljöskador till följd av en atomolycka, förutsatt att miljöskadorna inte är obetydliga.

Som atomskada skall dessutom ersättas kostnader för skäliga förebyggande åtgärder och skada som orsakats av sådana åtgärder, förutsatt att åtgärderna vidtas i syfte att förebygga en skada enligt 1 mom. efter en atomolycka eller, utan hinder av 1 § 8 punkten, efter en sådan händelse som ger upphov till en allvarlig och omedelbar risk för atomskada.

Har från den skadelidandes sida uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet medverkats till skadan, kan skadeståndet jämkas i enlighet med vad som är skäligt.

15 §

Ersättning för en atomskada som omfattas av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller i motsvarande lagstiftning i någon annan konventionsstat får inte krävas hos någon annan än innehavaren av atomanläggningen eller det försäkringsbolag som har beviljat försäkring för innehavarens ansvar. (23.6.2005/493)

Anspråk på ersättning för atomskada, för vilken anläggningsinnehavaren enligt 12 eller 13 § eller motsvarande stadgande i annan konventionsstats lag icke är ansvarig, kan göras gällande endast mot fysisk person som uppsåtligen orsakat skadan. För sådan skada på transportmedel som avses i 13 § 2 mom. är dock anläggningsinnehavaren ansvarig enligt allmänna skadeståndsgrunder.

För en atomskada som inte berörs av ersättningsbestämmelserna i denna lag eller av motsvarande bestämmelser i någon annan konventionsstats lag får ersättning inte krävas i Finland, om atomskadan har orsakats av en atomolycka ombord på ett fartyg under transport av atomsubstans eller annars har uppkommit till följd av användning av fartyg, och den som innehar eller driver atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt lagen i en stat som utan att vara konventionsstat har anslutit sig till Wienkonventionen, eller enligt sådan annan, i en främmande stat gällande lagstiftning om skadeståndsansvar för atomskador som i alla hänseenden är lika förmånlig för de skadelidande som Pariskonventionen eller Wienkonventionen. Om den som innehar eller driver atomanläggningen i dessa fall är ansvarig för en atomskada tillämpas, utöver vad denna lag föreskriver om fysiska personers ansvar för atomskador som de har orsakat uppsåtligen, dessutom vad denna lag föreskriver om fysiska personers ansvar för atomskador som avses i 12 § och 13 § 1 mom. samt för skada på ett transportmedel. Vad som föreskrivs här gäller även om den som innehar eller driver anläggningen inte svarar för skadan enligt särskilda bestämmelser om detta i Wienkonventionen eller enligt motsvarande bestämmelse i en sådan främmande stats lag som avses i detta moment. (23.6.2005/493)

Angående ersättning av statsmedel stadgas i 29–36 §§.

15 a § (23.6.2005/493)

Bestämmelserna i 5 § 2 mom. och 15 § tillämpas inte till den del de strider mot förpliktelser enligt internationella avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans, eller mot vad som föreskrivs någon annanstans i lag.

16 § (23.6.2005/493)

Den som för en atomskada har blivit tvungen att betala ersättning enligt ett internationellt avtal som binder Finland och gäller transport av atomsubstans eller enligt bestämmelser som grundar sig på ett sådant avtal eller enligt någon annan gällande bestämmelse i en främmande stat vilken huvudsakligen motsvarar bestämmelserna i ett sådant avtal, övertar utan hinder av 4 och 5 § den skadelidandes rätt gentemot den innehavare av en atomanläggning som svarar för skadan enligt denna lag. Om ersättningen beror på en atomskada som avses i 5 §, har den som betalat ersättning rätt att, utan hinder av 5 § 2 mom., återkräva ersättningen av innehavaren.

Regressrätt enligt denna paragraf tillkommer inte den som själv ansvarar för skadan enligt 21 §.

17 §

Har någon på en gång lidit både atomskada, vilken medför rätt till ersättning enligt denna lag, och annan skada, tillämpas lagens bestämmelser om ansvarighet för atomskada på samtliga skador, om och i den mån det råder sådant samband mellan dem att de icke kan tillförlitligt särskiljas.

Vad i 1 mom. är stadgat medför dock ej inskränkning i den ansvarighet som enligt andra skadeståndsstadganden åvilar annan än den enligt denna lag ansvarige anläggningsinnehavaren för skada till följd av sådan joniserande strålning som icke omfattas av denna lag.

18 § (3.12.2021/1061)

För innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvaret enligt denna lag obegränsat för atomskador som uppkommit i Finland till följd av en och samma atomolycka.

För innehavaren av en atomanläggning i Finland som används för energiproduktion är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 1,2 miljarder euro för atomskador som uppkommit någon annanstans än i Finland till följd av en och samma atomolycka. För innehavaren av en annan atomanläggning i Finland än en sådan som används för energiproduktion är ansvaret enligt denna lag begränsat till högst 250 miljoner euro för atomskador som uppkommit någon annanstans än i Finland till följd av en och samma atomolycka.

För atomskador som uppkommit under transport av atombränsle och andra atomsubstanser någon annanstans än i Finland är ansvaret begränsat till högst 80 miljoner euro. Av detta maximibelopp ersätts andra atomskador än skador på transportmedlet till ett belopp av högst 80 miljoner euro.

Maximibeloppet för anläggningsinnehavarens ansvar innefattar inte ränta på ersättningsbeloppet eller ersättning för rättegångskostnader.

19 § (23.6.2005/493)

Är två eller flera innehavare av atomanläggningar ansvariga för samma atomskada, svarar de solidariskt för den, dock med begränsning för var och en av dem till det maximibelopp som gäller atomanläggningen i fråga. Har skadan uppkommit under transport av flera partier atomsubstans, tillhörande flera innehavare av atomanläggning, med ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är innehavarnas sammanlagda ansvar begränsat till det högsta belopp som gäller för någon av dessa anläggningar.

Finns någon av de atomanläggningar som är ansvariga enligt 1 mom. i Finland, svarar innehavaren av denna anläggning för egen del för atomskador som uppkommit i Finland, utan begränsning av ansvaret.

Mellan innehavarna av atomanläggningar fördelas ansvaret enligt vad som prövas skäligt med hänsyn till respektive anläggnings andel i skadans uppkomst samt övriga omständigheter.

20 § (23.6.2005/493)

Förslår inte maximibeloppet för ansvaret när det gäller innehavaren av en atomanläggning i Finland eller i en annan konventionsstat eller maximibeloppet för solidariskt ansvar enligt 19 § 1 mom. till full gottgörelse åt alla dem som är berättigade till ersättning för atomskada, nedsätts deras ersättningar ur innehavarens försäkring och räntan på ersättningarna med samma kvotdel.

Om det efter en inträffad atomolycka är sannolikt att nedsättning enligt 1 mom. visar sig behövlig, har Finansinspektionen rätt att förordna att i ersättning tills vidare ska betalas endast en viss andel av den fulla ersättningen. (3.12.2021/1061)

21 § (23.6.2005/493)

En innehavare av en atomanläggning som betalat ersättning enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat har rätt att återfå ersättningen av en fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller av den som genom ett skriftligt avtal med innehavaren uttryckligen åtagit sig att svara för skadan. I övrigt har innehavaren inte större rätt att av någon annan återfå vad han betalat enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat än vad som föreskrivs i 17 § 2 mom. och 19 § 3 mom.

22 §

Den som med stöd av 6–10 eller 16 § vill kräva ersättning av innehavaren av en atomanläggning eller av den som meddelat försäkring beträffande innehavarens ansvar, skall anmäla sitt yrkande hos innehavaren av atomanläggningen inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet borde ha fått kännedom om skadan och om den för skadan ansvarige eller, i de fall som avses i 16 § 1 mom., från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom. (23.6.2005/493)

Utan hinder av 1 mom. går talerätten förlorad också om skadeståndstalan mot innehavaren av atomanläggningen eller mot försäkringsgivaren inte har väckts

1) i fråga om personskada inom 30 år från dagen för atomolyckan, och

2) i fråga om annan atomskada inom 10 år från dagen för atomolyckan.

I fall, då det är nödvändigt för att uppfylla Pariskonventionens bestämmelser, äger statsrådet rätt att föreskriva, att den till ersättning berättigade bibehåller sin rätt till ersättning, trots att kan icke väckt talan vid finsk domstol inom i denna paragraf föreskriven tid, samt bestämma vad den till ersättning berättigade därvid har att iakttaga för att bibehålla sin rätt.

Angående ersättning av statens medel i de fall, då anläggningsinnehavares ansvarighet upphört, stadgas i 33 §.

23 § (23.6.2005/493)

Innehavaren av en atomanläggning i Finland ska ha en av Finansinspektionen godkänd försäkring beträffande ansvaret för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat så att ansvaret enligt 18 § 1–3 mom. kan täckas upp till det maximibelopp som avses i 18 § 2 eller 3 mom. (3.12.2021/1061)

Försäkringen kan tas

1) så att försäkringsbeloppet täcker maximibeloppet för ansvaret för varje atomolycka, eller

2) så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen till maximibeloppet.

Ansvaret för atomskada under transport som avses i 6–8 § kan täckas av särskild försäkring.

24 § (23.6.2005/493)

24 § har upphävts genom L 23.6.2005/493.

25 §

Försäkring skall för den som är berättigad till ersättning för atomskada medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren. Har denne ej gjort annat förbehåll, gäller försäkringen också innehavaren av atomanläggningen beträffande hans ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande stadganden i annan konventionsstat.

26 §

Har försäkringsavtal efter uppsägning eller på annan grund upphört, är försäkringsgivaren likväl ansvarig för ersättning med anledning av atomolycka som inträffat inom två månader från den dag skriftlig anmälan om tiden för avtalets upphörande inkom till handels- och industriministeriet. Gäller försäkringen skada som uppkommer under transport av atomsubstans och har sådan transport påbörjats före utgången av nämnda tid, upphör dock försäkringsgivarens ansvarighet mot den skadelidande icke förrän transporten avslutats.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas icke i fråga om atomolycka som inträffat efter det att ny försäkring trätt i kraft.

Utöver vad som följer av 1 eller 2 mom. må försäkringsgivaren icke till befrielse från ansvarighet gentemot den skadelidande åberopa omständigheter som är oberoende av denne.

27 §

Stadgandena i 25 och 26 §§ av denna lag tillämpas i fall, då talan om ersättning enligt denna lag kan väckas i Finland, även om utländsk lag är tillämplig på förhållandet mellan försäkringsgivaren och innehavaren av atomanläggningen eller om denna är förlagd utom riket.

27 a § (3.12.2021/1060)

Statsrådet kan på ansökan av en innehavare av en atomanläggning eller på ansökan av en fraktförare enligt 11 §, på de villkor som statsrådet bestämmer och utan krav på motsäkerhet, bevilja statsgaranti för en atomansvarighetsförsäkring som beviljats av en försäkringsanstalt för ersättande av sådan personskada som framkommer senare än 10 år men senast inom 30 år efter en atomolycka (försäkringsgaranti). Försäkringsgaranti kan beviljas endast om återförsäkring går att få bara på oskäliga villkor eller inte går att få i tillräcklig omfattning.

Innehavaren av atomanläggningen eller fraktföraren enligt 11 § ska lämna statsrådet en ansökan om försäkringsgaranti samt behövliga och tillräckliga utredningar för utredning av ärendet.

Statens ansvar på basis av en eller flera beviljade försäkringsgarantier får uppgå till ett belopp av sammanlagt högst sex miljarder euro. Försäkringsgaranti kan beviljas för högst ett år åt gången.

I en atomansvarighetsförsäkring enligt 1 mom. kan försäkringen avse eller den försäkrade vara en atomanläggning eller en transport av atomsubstans.

Staten har rätt att av anläggningsinnehavaren få det belopp som staten på basis av försäkringsgarantin betalat till försäkringsgivaren. På försäkringsgaranti tillämpas vad som i lagen om statens långivning samt statsborgen och statsgaranti (449/1988) föreskrivs om borgensavgift och tillsyn över borgen och garanti.

27 b § (3.12.2021/1060)

Statskontoret ansvarar för administration och tillsyn i fråga om försäkringsgarantin. Statskontoret har rätt att vid den tidpunkt som Statskontoret bestämmer av försäkringsbolaget och av innehavaren av en atomanläggning få de upplysningar och utredningar som behövs för tillsynen över iakttagandet av villkoren för garantin.

Ansökan om försäkringsgaranti görs hos arbets- och näringsministeriet. Ansökan om ersättningar som betalas på basis av försäkringsgarantin görs hos Statskontoret.

Genom förordning av arbets- och näringsministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om

1) ansökan om försäkringsgaranti samt innehållet i ansökan,

2) ansökan om ersättningar som betalas på basis av försäkringsgaranti, tidpunkten för utbetalning av ersättningar samt villkoren för beviljande av ersättning.

28 §

Försäkringsplikt enligt denna lag åvilar icke staten.

Statsrådet äger befogenhet att från försäkringsplikt befria innehavare av atomanläggning som ställer annan lika betryggande säkerhet för sina förpliktelser enligt denna lag och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt därjämte visar att han sörjt för reglering av ersättningen för uppkommande skador.

Vad i denna lag är stadgat om försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om säkerhet som avses i 2 mom., eller i annan konventionsstats motsvarande lagstiftning.

Försäkringsplikt enligt denna lag föreligger inte heller om

1) det är fråga om ersättning för sådan personskada som framkommer senare än 10 år men senast inom 30 år efter en atomolycka,

2) återförsäkring för ersättning av skador enligt 1 punkten går att få bara på oskäliga villkor eller inte går att få i tillräcklig omfattning, och

3) innehavaren av en atomanläggning har lämnat in en ansökan enligt 27 a § 2 mom. och även i övrigt förfarit i enlighet med det momentet.

29 § (3.12.2021/1061)

Om den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavaren av en atomanläggning i Finland visar att han eller hon inte kunnat få ut ersättningen enligt det i 18 § 2 och 3 mom. avsedda maximibeloppet för ansvaret av den försäkringsgivare som ingått försäkringsavtal med innehavaren av atomanläggningen, betalas den sålunda uteblivna ersättningen av statsmedel.

Statens ersättningsskyldighet enligt 1 mom. upphör då ersättning har betalats ur försäkringen och av statsmedel till ett belopp av sammanlagt 1,2 miljarder euro.

30 § (23.6.2005/493)

Om innehavaren av en i Finland eller i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen belägen atomanläggning vilken används för fredliga ändamål är ansvarig för en atomskada enligt Pariskonventionen, och en finsk domstol enligt artikel 13 i den konventionen, sådan den lyder ändrad genom det protokoll som upprättades i Paris den 12 februari 2004, är behörig att pröva ersättningsanspråk mot innehavaren, ska ersättningen, till den del den överstiger 1,2 miljarder euro, betalas av statsmedel, när atomskadan uppkommit

1) i Finland eller i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,

2) på eller ovanför havsområden utanför territorialhav tillhörande Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen och atomskadan tillfogas finska medborgare eller medborgare i en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen,

3) på eller ovanför havsområden utanför territorialhav tillhörande Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen, ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg som är registrerat i någon av de staterna eller på en konstgjord ö eller i en anläggning eller konstruktion som omfattas av någon av de staternas jurisdiktion, eller

4) inom eller ovanför den ekonomiska zon som tillhör Finland eller en annan stat som anslutit sig till tilläggskonventionen, eller på någon av de staternas kontinentalsockel i samband med utvinning eller utforskning av naturtillgångarna inom den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. 2 och 3 punkten betalas ersättning dock inte om atomskadan har uppkommit på eller ovanför territorialhav tillhörande någon annan stat än Finland eller en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen.

Vid tillämpning av 1 mom. jämställs med medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen, staten själv eller en del av den eller ett bolag, en förening eller en stiftelse av offentlig- eller privaträttslig art eller ett annat samfund eller en annan sammanslutning med hemort eller annars fast driftställe i en sådan stat. Som medborgare i en stat som anslutit sig till tilläggskonventionen anses även en person, som enligt gällande lag i en sådan stat skall anses som stadigvarande bosatt i den staten och som i fråga om rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställs med medborgare i denna stat.

31 § (23.6.2005/493)

Ersättning av statsmedel enligt 30 § bestäms enligt de grunder som anges i 12 § 1 mom., 13 och 14 § samt 18 § 4 mom.

Bestämmelserna i 16 § om rätt till regress mot innehavaren av en atomanläggning skall på motsvarande sätt tillämpas på rätten att av staten återfå vad som betalats med anledning av en atomskada för vilken ersättning enligt 30 § betalas av statsmedel.

32 § (23.6.2005/493)

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som innehavaren av en atomanläggning och staten skall betala till följd av en och samma atomolycka, dels med stöd av 6–15, 15 a, 16–22, 30 och 31 §, dels enligt ett i tilläggskonventionens artikel 15 angivet avtal mellan en stat som har anslutit sig till tilläggskonventionen och någon annan stat, är begränsat till 1 500 miljoner euro eller det större belopp som följer av tillämpningen av artikel 12 a i tilläggskonventionen. I beloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Förslår inte det belopp som med tillämpning av 1 mom. står till förfogande för ersättning som betalas av statsmedel enligt 30 och 31 § till ersättande av atomskadorna, nedsätts de ersättningar som betalas av statsmedel och räntorna på dem med samma kvotdel. Vid tillämpningen av detta moment skall bestämmelsen i 20 § 2 mom. iakttas på motsvarande sätt, dock så att förordnandet enligt momentet meddelas av Statskontoret.

33 § (23.6.2005/493)

Har en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig, i Finland orsakat personskada eller orsakat en finsk medborgare personskada under vistelse någon annanstans, och har en sådan atomskada framkommit innan innehavarens ansvar upphört enligt 22 § eller motsvarande bestämmelse i en annan konventionsstats lag, betalas ersättningen av statsmedel, även om den därtill berättigade inte inom föreskriven tid har väckt talan eller vidtagit andra preskriptionsavbrytande åtgärder, men haft godtagbar anledning till det.

Har för andra skadelidande förordnats om nedsättning av ersättning med stöd av 20 § 1 mom. eller om nedsättning av ersättning som betalas av statsmedel med stöd av 32 § 2 mom. eller enligt motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag, nedsätts i samma mån den ersättning som enligt 1 mom. betalas av statsmedel. Skadeståndsskyldigheten bestäms i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall anmälas hos Statskontoret inom den tid som anges i 22 § 1 mom.

34 § (23.6.2005/493)

34 § har upphävts genom L 23.6.2005/493.

35 § (23.6.2005/493)

Ersättning enligt 29 eller 30 § betalas inte med anledning av en atomolycka som avses i 12 § 2 mom.

36 §

Belopp som utgivits enligt 29 § äger staten rätt att kräva åter endast av anläggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens innehavare enligt 21 § har regressrätt.

Belopp som staten betalat med stöd av 30–32 § eller som annars betalats enligt tilläggskonventionens bestämmelser med anledning av en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Finland är ansvarig enligt en annan konventionsstats lag, kan krävas åter endast hos den mot vilken anläggningens innehavare har regressrätt enligt 21 §. Det som föreskrivs i detta moment tillämpas också på ersättning som staten betalat med stöd av 33 §. (23.6.2005/493)

37 § (23.6.2005/493)

Vilken stats domstolar som är behöriga att pröva en talan som väckts med stöd av denna lag bestäms i artikel 13 i Pariskonventionen, sådan den lyder ändrad genom det protokoll som avses i 1 § 10 punkten och som upprättades i Paris den 12 februari 2004.

38 § (23.6.2005/493)

När en finsk domstol är behörig att pröva en talan som väckts med stöd av denna lag, är den behöriga domstolen Helsingfors tingsrätt.

39 §

Har dom i ett mål om ersättning för atomskada givits i en annan konventionsstat och är domstolarna i denna stat enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller, skall domen, sedan den vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den givits, på ansökan verkställas i Finland utan att ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Detta innebär inte skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det maximibelopp för ansvaret som gäller för innehavaren av en atomanläggning därigenom skulle överskridas. (23.6.2005/493)

Ansökan om verkställighet görs hos Helsingfors hovrätt, och till ansökningen skall fogas

1) domen i original eller som kopia bestyrkt av behörig myndighet,

2) förklaring av behörig myndighet i den stat där domen givits att domen avser er sättning enligt Pariskonventionen eller Wienkonventionen samt att domen vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat, samt

3) om ovan nämnda handlingar är avfattade på något annat språk än finska eller svenska, en på tjänstens vägnar bestyrkt översättning av handlingarna till finska eller svenska.

Ovan i 2 mom. a och b punkterna nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utfärdat av finsk beskickning eller konsul i den främmande staten eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen givits.

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att motparten beretts tillfälle att bemöta ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som finsk domstols laga kraft vunna dom, om ej högsta domstolen på grund av ändringsansökan förordnar annorlunda.

40 §

När atomsubstans sändes från atomanläggning i Finland till mottagare utom riket eller till sådan atomanläggning från avsändare utom riket och transporten sker under sådana omständigheter, att anläggningens innehavare enligt 7 eller 8 § svarar för uppkommande skada, skall denne till fraktföraren lämna ett certifikat, som är utfärdat av försäkringsgivaren eller av den som ställt i 28 § 2 mom. avsedd säkerhet och varav framgår vem som är anläggningens innehavare ävensom dennes adress, den atomsubstans och den transport, som försäkringen eller säkerheten avser, samt försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid. Certifikatet skall vara försett med anteckning av handels- och industriministeriet eller av myndighet som ministeriet bestämmer, därom, att den däri nämnda anläggningsinnehavaren är innehavare av atomanläggning i Pariskonventionens mening. Den som utfärdat certifikatet svarar för att uppgifterna däri om anläggningens innehavare och hans adress samt om försäkringens eller säkerhetens belopp, art och giltighetstid är riktiga.

Formulär för certifikat som avses i 1 mom. fastställes av handels- och industriministeriet.

41 § (24.5.2002/416)

Om straff för försummande av den försäkringsplikt som avses i denna lag eller av ställandet av säkerhet enligt 28 § 2 mom. bestäms i 44 kap. 10 § 2 mom. strafflagen (39/1889).

42 §

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

43 §

Denna lag tillämpas efter det förutsättningarna för bringande i kraft av Pariskonventionen, i fråga om 30–32 §§ likväl först efter det förutsättningarna för bringande i kraft även av tilläggskonventionen, är för handen, såsom genom förordning stadgas.